inflytandet av ens hustru och barn. Med ett ord, han var tjuguåtta år gammal och ogift.
Det fält där han befann sig denna morgon sluttade brant upp mot en kulle, som hette Norcombe Hill. Över en utlöpare av denna kulle gick stora landsvägen från Norcombe till Casterbridge, nedsänkt i en djup inskärning i marken. I det han händelsevis tittade över häcken, såg Oak en prydlig gulmålad fjäderkärra förspänd med två hästar komma ned för sluttningen framför honom; vid dess sida gick en forman bärande sin piska i lodrät ställning. Kärran var lastad med husgeråd och prydnadsväxter i krukor, och allra högst uppe satt ett ungt och vackert fruntimmer. Gabriel hade inte skärskådat denna anblick i mera än en halv minut, då fordonet gjorde halt mitt för hans ögon.
»Det bakre brädet har fallit från kärran, fröken,» sade formannen.
»Då hörde jag det falla nyss, sade flickan med en blid, ehuru inte alltför lågmäld röst. »Jag hörde ett buller medan vi körde uppför backen, och undrade just vad det var.»
»Jag måste gå efter det.»
»Gör det,» svarade hon.
De kloka hästarna stodo alldeles stilla, och formannens steg ljödo allt mindre och mindre tydligt allt efter som avståndet ökades.
Flickan uppe på lasset satt orörlig, omgiven av bord och stolar, som sträckte benen i vädret, i det de lutade sig mot en ekbänk och framtill
