10
kransades av krukor med geranier, myrten och kaktusplantor jämte en kanariefågel i bur — alla tydligen härstammande från ett nyss övergivet hem. Där var även en katt i en videkorg, under vars halvöppna lock den tittade fram med halvslutna ögon och med blickar fulla av tillgivenhet betraktade småfåglarna i omnejden.
Den vackra flickan väntade en tid sysslolös i samma ställning, och det enda ljud som hördes i tystnaden var kanariefågelns hoppande upp och ned på pinnarna i dess bur. Sedan tittade hon uppmärksamt ner. Det gällde varken fågeln eller katten; det gällde ett avlångt paket inlagt i papper, som låg mellan dem båda. Hon vände på huvudet för att se efter om formannen kom. Han var inte ännu inom synhåll; då smögo sig hennes ögon tillbaka till paketet och hennes tankar tycktes syssla med dess innehåll. Slutligen drog hon det till sig och lade det i sin famn samt öppnade dess pappershölje; då visade sig en liten spegel, i vilken hon nu började uppmärksamt skärskåda sitt utseende. Hennes läppar öppnades, hon log.
Det var en vacker morgonstund, och solen sken på hennes röda tröja så att den lyste som högrött scharlakan, och spred en mild glans över hennes ljusa anlete och hennes svarta hår. Myrten, geranien och kaktusplantorna som omgåvo henne voro friska och gröna, och mitt i denna lövlöshetens tid förlänade de hela denna sammanställning — hästar, fordon, möbler och flicka —
