»Det var Moll' och Bet' och Doll' och Ka'te
och Dor'othy Drag'gle Tail.»
»Jag hoppas ni inte fäster er vid den där unge mannen Mark Clarks fula sätt när han talade om ert utseende?» viskade Joseph avsides till Gabriel.
»Inte det minsta,» sade Oak.
»För av naturen är ni en riktigt prydlig karl, herde,» fortsatte Joseph Poorgrass med hjärtevinnande blidhet.
»Ja det är ni visst, herde,» instämde sällskapet.
»Tackar så mycket,» sade Oak i den blygsamma ton, som höviskheten fordrade; men han beslöt ändå i sitt inre att han aldrig skulle låta Bathseba se honom spela flöjt; och detta beslut röjde hos honom en lika stor visdom som den, vilken tillskrives flöjtens sinnrika uppfinnerska, gudinnan Pallas Athene själv.
»Åh, när jag och min hustru gifte oss i Norcombe kyrka,» sade den gamle maltmästaren som inte tyckte om att lämnas åsido som samtalsämne, »då sade folk att vi var det vackraste hjonelag i hela trakten — det sade alla människor.»
»Då har ert utseende allt blivit jäkligt förändrat se'n dess, maltmästare,» sade en röst, med den kraft som är naturlig vid uttalandet av en självklar sanning. Detta yttrande kom från den gamle mannen i bakgrunden, vars ohövlighet och spefulla sätt knappast försonades genom det tillfälliga gnäggande, som utgjorde
