Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

114

det, rusade den unge mannen, Susan Talls man, in i rummet med ännu större iver.

»Har ni hört den nyheten som är ute över hela socknen?»

»Om fogden Pennyways?»

»Ja ja, men dessutom?»

»Nej — inte det minsta!» svarade de alla, stirrande Laban Tall mitt i ansiktet liksom för att möta hans ord halvvägs nere i strupen på honom.

»En sådan fasans natt!» mumlade Joseph Poorgrass och slog spasmodiskt ut med händerna. »Jag har hört mitt vänstra öra susa så otäckt hela kvällen, att det kunde räcka till för att betyda ett mord om så skall vara, och jag såg en skata medan jag kom hit alldeles ensam!»

»Fanny Robin — fröken Everdenes yngsta tjänarinna — är försvunnen. De har längtat att få regla dörren nu snart i två timmars tid, men hon har inte kommit hem. Och de vet inte vad de skall göra med att gå till sängs, för att inte stänga henne ute. De skulle inte vara så oroliga för henne, om de inte hade märkt att hon var så nedslagen de här sista dagarna, och Maryann tror bestämt att det är början till en likbesiktningsattest, det som har hänt med flickstackaren.»

»Åh — hon har brunnit upp — brunnit upp levande!» flämtade Joseph Poorgrass med torra läppar.

»Nej, hon har drunknat!» sade Tail.

»Eller tagit far sins rakkniv!» föreslog Billy Smallbury, med ett livligt sinne för detaljer.