180
puss- och klapp-stil — om fröken Everdene. Jag vill inte veta av det. Begriper ni det?»
»Hjärtans gärna, eftersom jag inte har fått något tillfälle,» svarade Clark vänskapsfullt.
»Det var väl ni som talade illa om henne här?» sade Oak och vände sig till Joseph Poorgrass med en högst förbittrad uppsyn.
»Nej, nej — inte ett ord sade jag — det är ju en riktig fröjd att hon inte är dess värre, det är allt vad jag säger,» sade Joseph, darrande och rodnande av förskräckelse. »Matthew sade just —»
»Matthew Moon, vad har ni sagt?» frågade Oak.
»Jag? Nå men ni vet ju att jag inte vill skada en mask — nej, inte en underjordisk metmask?» sade Matthew Moon och såg högst besvärad ut.
»Nå, någon har nu sagt någonting, i alla fall, och titta nu hit, grannar.» Gabriel, som annars var världens lugnaste och saktmodigaste karl, reste sig i jämnhöjd med situationen med krigisk snabbhet och kraft. »Det här är min näve.» Här placerade han i den matematiska medelpunkten av maltmästarens lilla bord en knytnäve något mindre till storleken än en vanlig limpa, och dunkade med den på bordsskivan ett par gånger, för att förvissa sig om att allas ögon grundligt hade tagit kännedom om dess art och väsen, innan han fortsatte. »Nåja. Den första karl här i socknen som jag hör profetera någonting ont om vår matmor, ser ni» (här lyfte han näven och lät den falla, såsom Tor kunde ha gjort med sin
