Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/191

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
189

sagt »det — plågsamma», kunde han inte ha yttrat det med en mera ansträngd och fridlös uppsyn.

Efter att snart därpå hava lämnat Gabriel, återvände den ensamme, slutne mannen till sitt hem för att äta frukost — uppfylld av alla blygselns och grämelsens kval över att hava så tydligt röjt sitt sinnestillstånd genom dessa feberaktiga frågor, ställda till en främling. Han placerade åter brevet på kaminkransen, och satte sig ned att tänka på alla dithörande omständigheter i den belysning de fått genom Gabriels ord.