Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/196

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

194

ansikte, som dittills varit mycket ängsligt, förbyttes nu nära nog till fasa.

»Nå?» sade han med behärskat ursinne och betraktade henne ofrånvänt.

»Åh, Frank — jag tog miste! Jag trodde att Allhelgonakyrkan var den med spiran, och jag var vid dess dörr precis klockan halv tolv som du sade. Jag väntade där till en kvart före tolv, och då fick jag veta att det var Alla Själars kyrka. Men jag blev inte så rädd ändå, för jag tänkte att dte gick an att göra det i morgon också.»

»Du din narr som höll mig för narr så här! men nu må det vara nog.»

»Blir det i morgon, Frank?» frågade hon rent ut.

»I morgon?» och han gav luft åt ett hest skratt. »Inte har jag så brått att gå igenom det här en gång till, det lovar jag dig!

»Men hör du,» bönföll hon med darrande stämma, »inte var det väl ett så farligt misstag! Säg, älskade Frank, när blir det?»

»Ja när? Det må Gud veta!» sade han lätt och spefullt, vände henne ryggen och gick sin väg.