ADERTONDE KAPITLET
Boldwoods betraktelser — Ånger
Boldwood innehade den egendom, som bar namnet Weatherbury Lillgård, och av alla, som denna avlägsna del av socknen kunde yvas över, var hans person den, som kom begreppet aristokrat närmast. Fina och inbitna stadsbor, som av någon händelse tvungos att dröja en hel dag i denna vrå av världen, kunde höra ljudet av lätta vagnshjul och därav föranledas till en önskan att få råka fint sällskap — en enslig lord, eller åtminstone en squire, och då var det bara herr Boldwood som for ut och åka. Bullret av vagnshjul ljöd ännu en gång och väckte åter deras förhoppningar: det var bara herr Boldwood, som for hem igen.
Hans hus stod ett stycke från landsvägen, och stallen — vilka för en lantgård äro en lika viktig del som eldstaden är för ett rum — lågo där bakom; deras lägre delar doldes av lagerbuskar. Innanför den blå dörren, vars övre hälft stod öppen, syntes för ögonblicket bakdelarna och svansarna av ett halvt dussin varma och belåtna hästar i sina spiltor; betraktade från detta
