håll, erbjödo de en anblick av omväxlande bruna och apelkastade rundningar, av samma välvning som moriska valvbågar, över vilkas mitt svansen hängde ned som ett svart streck. Över dessa, men osynliga för åskådarens öga då det tittade in från den ljusa yttervärlden, hördes hur besagda djurs munnar voro ivrigt sysselsatta med att underhålla ovannämnda värme och välmåga förmedelst stora kvantiteter av havre och hö.
Den rastlösa och skugglika skepnaden av ett föl vandrade omkring i en lösspilta vid änden av stallet, medan alla dessa storätares ständiga mumsande då och då fick en viss omväxling genom skrapandet av ett rep eller stampandet av en hov.
Vankande fram och åter bakom sina hästar sågs här farmare Boldwood själv. Detta ställe var hans klosterlika bostads allmoseutdelnings- och vandringsgalleri på samma gång: här plägade denne ensling, efter att hava skött om sina fyrfotade underlydandes behov, vandra och begrunda om kvällarna, tills månens strålar strömmade in genom de spindelvävstäckta fönstren, eller tills fullständigt mörker höljde scenen.
Hans rätvinkliga, lodräta gestalt avtecknade sig här tydligare än i kornbörsens sorlande skockning. Under hans tankfulla vandring träffade hans fot golvet på samma gång med klack och tå, och hans vackra rödletta ansikte lutade sig nedåt just tillräckligt för att hölja i dunkel hans tysta mun och hans välrundade ehuru något
