på det mest missledande sätt. Varje vändning, blick, ord eller tonfall innehöll ett mysterium helt och hållet skilt från den mening de i första ögonblicket kunde tyckas innebära, och ingen av dessa hemligheter hade begrundats av honom förrän nu.
Vad Bathseba angår, så narrades hon ingalunda till den tro att farmare Boldwood hade vandrat vidare på grund av affärsskäl eller av sysslolöshet. Hon överblickade bevismaterialet i målet och drog därav den slutsats, att hon själv bar ansvaret för Boldwoods uppträdande där. Det oroade henne djupt att se vilken härjande brand hennes lilla villeld tycktes hava antänt. Bathseba sysslade visst inte med giftermålsspekulationer och var heller inte den som medvetet lekte med männens hjärtan; en moralpredikant, som fått studera en verklig kokett sedan han först iakttagit Bathseba, skulle ha häpnat över att denna var så olik den andra, ehuru hon till den grad tog sig ut såsom man vanligen föreställer sig en kokett.
Hon beslöt att aldrig mer med blick eller åthävor rubba lugnet i denne mans levnads ström. Men beslutet att undvika ett ont fattas sällan förrän det onda är så långt hunnet att det har blivit omöjligt att undvika.
