» Nej, nej, nej! Tala inte om tanklöshet! Låt mig få tro att det var någonting mera — att det var ett slags aning — ett slags varsel att ni skulle börja hålla av mig. Ni plågar mig till döds med att säga att det var tanklöshet — jag har aldrig tagit saken från den sidan, och jag kan inte bära det. Åh! jag önskar jag visste hur jag kunde vinna er! men det kan jag inte göra — jag kan bara fråga om jag redan har fått er. Om jag inte har fått er — och det är inte sant att ni har varit oförberedd på mitt yttrande här, liksom jag var på ert — så har jag ingenting vidare att tillägga.»
»Jag har inte blivit kär i er, herr Boldwood — det måste jag nog uppriktigt tillstå.» För första gången tillät hon ett helt litet småleende att smyga sig över hennes allvarliga ansikte, medan hon sade detta, och den vita övre tandraden samt de skarpt tillskurna läpparna, som vi redan påpekat, ingåvo en föreställning om hjärtlöshet, som genast motsades av de vänliga ögonen.
»Men ni vill ändå tänka på — ni vill vara så vänlig och god att tänka på — om ni inte kunde gå in på att ta mig till man! Jag är rädd att jag är för gammal för er; men ni kan lita på att jag skall ta bättre vård om er än mången man bland era jämnåriga. Jag skall älska och skydda er med all min hela kraft — det lovar jag! Ni skall inte ha några bekymmer — ni skall inte pinas av några hushållsgöromål, ni skall få leva alldeles sorgfritt, fröken Everdene. Mejeriet skall skötas av en karl — det har jag nog råd till — ni skall
