TJUGONDE KAPITLET
Tvekan — Fårsaxarna slipas — Ett gräl
»Han är bra oegennyttig och snäll, som erbjuder mig allt vad jag kan önska,» sade Bathseba fundersamt.
Men farmare Boldwood, vare sig han av naturen var snäll eller inte, visade här ingalunda något prov på sin snällhet. De högsta anbud, som den renaste kärlek kan göra, äro blott en njutning för den, som gör dem, och hava ingenting med frikostighet att skaffa.
Bathseba, som inte var det minsta förälskad i honom, förmådde snart med lugn överväga hans anbud. Det var av den beskaffenhet, att många kvinnor av hennes samhällsställning där i trakten, och inte så få av en högre rang än hennes, skulle ha varit alldeles vilda att få mottaga ett liknande och att få yvas över det inför andra. Ur varje synpunkt, som låg mellan den politiska och den lidelsefulla, var det önskvärt att hon — en värnlös flicka — skulle gifta sig, och det med en sådan allvarlig, förmögen och aktningsvärd man. Han var hennes närmaste granne; hans tillgångar voro tillräckliga; hans karaktär var
