till och med över medelmåttan. Om hon — vilket ej var fallet — hade känt någon böjelse alls för giftermål överhuvud, skulle hon omöjligt hava kunnat avslå hans anbud; ty hon var en kvinna som ofta hos sitt förstånd sökte ett värn mot sina nycker. Boldwood var en utmärkt utväg att bli gift; hon högaktade honom och tyckte att det var en bra karl; men ändå ville hon inte ha honom. Det påstås att de flesta karlar taga sig hustrur därför att de ej kunna komma i besittning av dem utan att äkta dem, medan de flesta kvinnor taga sig män emedan de ej kunna äkta dem utan att råka i deras besittning; ändamålet är diametralt motsatt, medan medlet är detsamma å ömse sidor. Men i föreliggande fall saknades den åsyftade drivfjädern. Dessutom var Bathsebas ställning såsom självhärskarinna på en lantgård och i ett hus ännu nyförvärvad och hade ännu inte förlorat nyhetens behag.
Men en betänklighet fyllde hennes sinne, som gjorde henne rätt mycken heder, ty den skulle inte hava oroat många. Under de många skäl vi omnämnt, med vilka hon bekämpade sina invändningar, hade hon en stark känsla av att hon borde leken tåla, då hon var den som först hade gått in i den. Och ändå förblev hennes motvilja obesegrad. I samma andedrag tyckte hon att det var lågsint att inte gifta sig med Boldwood, och att hon inte kunde göra det om det så gällde livet.
Bathseba hade en impulsiv natur, men under
