att ni är högst tadelvärd som driver spektakel med en sådan karl som herr Boldwood, och det bara för ro skull. Att slå för en karl som man inte bryr sig om är inte någon god gärning. Och, fröken Everdene, till och med om ni hade en allvarlig böjelse för honom, kunde ni gärna ha låtit honom upptäcka det på något vackert och vänligt sätt, i stället för att skicka honom ett valentinbrev.»
Bathseba lade bort saxen.
»Jag kan inte tillåta en dräng att — att kritisera mitt privata liv!» utbrast hon. »Och det vill jag inte heller. Ni får lämna den här gården vid veckans slut!»
Det kanske var ett särdrag — i varje fall var det ett faktum — att när Bathseba behärskades av en sinnesrörelse av jordiskt slag, hennes underläpp darrade; behärskades hon av en högre känsla, skälvde hennes övre läpp — den som var himlen närmare. Den här gången darrade hennes underläpp.
»Gott — det skall jag göra,» sade Gabriel lugnt. Han hade fängslats vid henne med en gyllene tråd, som det smärtade honom att bryta, snarare än av en kedja som han ej kunde krossa. »Jag skulle till och med hellre gå strax,» tillade han.
»Så gå då strax, i Herrans namn!» sade hon, i det hennes ögon sköto blixtar mot hans, fast deras blick inte mötte dem. »Låt mig aldrig se ert ansikte mera!»
