232
»Åh, vad skall jag ta mig till, vad skall jag ta mig till?» sade Bathseba hjälplöst. »Får är sådana svårskötta djur! — alltid är det något krångel med deml!»
»Det finns bara ett sätt att rädda dem,»sade Tall.
»Vilket sätt? Säg fort!»
»De måste stickas opp i sidan med en maskin som är enkom gjord för det.»
»Kan ni göra det? Eller kan jag?»
»Nej, fröken. Vi kan det inte, och inte ni heller. Det måste göras på ett särskilt ställe. Om man gör det bara en tum till höger eller vänster så sticker man ihjäl fåret så att det dör. Inte ens en fårherde brukar förstå sig på det.»
»Då måste de väl dö då,» sade hon i undergiven ton.
»Det finns bara en karl i grannskapet som kan göra det,» sade Joseph, som just nu hade kommit fram till henne. »Han skulle nog kunna bota dem alla, om han bara vore här.»
»Vem är det? Låt oss skaffa hit honom.»
»Det är fårherden Oak,» sade Matthew. »Åh det är en skicklig karl med begåvning.»
»Ja det är han visst, det!» sade Joseph Poorgrass.
»Det är nog sant — han är rätter man att göra det,» sade Laban Tall.
»Hur understår ni er att nämna den karlen i min närvaro!» sade hon hetsigt. »Jag sade er ju att ni aldrig fick tala om honom, och det skall ni inte heller göra, om ni vill stanna här på går-
