Hoppa till innehållet

Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/254

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

252

varför en flicka ska' ta sig man när hon är morsk nog att kämpa sina egna strider och inte bryr sig om sitt hem; för det är ju att ta bort en bra plats för en annan kvinna. Men det må nu bli så då, för det är ju skada om han och hon ställer till otrevnad i två hus i stället för ett.»

Såsom det vanligtvis är fallet med utpräglade personligheter, framkallade Bathseba oavbrutet kritik hps sådana individer som Henery Fray. Hennes inrotade fel var att vara alltför utförlig i sina invändningar, och inte tillräckligt öppen i sitt gillande. Vetenskapen lär oss, att det inte är de ljusstrålar som ett föremål absorberar, utan de strålar som det återkastar, vilka förläna det den färg det har i en utomståendes ögon; på samma sätt kännetecknas även människor genom sina antipatier och sin vedervilja; deras välvilja anses inte alls såsom ett karaktärsdrag.

Henery fortfor i ett medgörligare lynne: »Engång gav jag henne en liten vink om mina åsikter i ett och annat, så tydligt som ett krossat rö kunde våga göra det inför en så djärv person. Ni vet ju alla, grannar, vad jag är för en karl, och hur jag tar fram mina kraftiga ord när min stolthet kokar av förakt?»

»Jo det gör vi, det gör vi, Henery.»

»Och då sa' jag: ’Matmor Everdene, det finns platser som är lediga, och det finns dugliga karlar som kan vara villiga att ta emot dem; men ringaktningen’ — nej, inte ringaktningen, — inte