inte längre hyste en tillbedjares känslor för henne hjälpte honom att för tillfället dölja sina känslor.
»Flaskan!» ropade han i en oberörd, slentrianmässig ton. Cainy Ball skyndade till, såret penslades, och fårklippningen fortsattes.
Boldwood lyfte försiktigt Bathseba i sadeln, och förrän de begåvo sig av tilltalade hon Oak ännu en gång, med samma bjudande och eggande behagfullhet.
»Jag skall rida bort och titta på herr Boldwoods leicesterfår. Tag ni min plats här i rian, Gabriel, och se till att karlarna arbetar ordentligt.»
Hästarnas huvuden styrdes åt rätt håll, och de travade i väg.
Boldwoods djupa böjelse var ett ämne av stort intresse för alla i nejden omkring honom; men då han hade utpekats under så många år som en stående förebild för ungkarlslivets behag, var hans avfall ett antiklimax som påminte om Saint-John Longs död i lungsot mitt under en bevisföring att lungsot inte var en dödlig sjukdom.
»De där blir snart ett par,» sade Temperance Miller, i det hon följde dem med blicken tills de voro utom synhåll.
»Det ser nästan så ut, tycker jag,» sade Coggan och arbetade vidare utan att titta upp.
»Nåja, bättre är att ta mulatten än morianen,» sade Laban Tall och vände om sitt får.
Henery Fray sade, under det han företedde de mest vemodiga ögon: »Jag kan inte förstå
