276
Vilken kvinna i Bathsebas ställning skulle — då hon ej av naturen var ängslig, och dessutom var inom hörhåll för sina underhavande — hava köpt möjligheten att fly från en ståtlig soldat för ett så dyrt pris?
»Allt har sin tid; det där tycks nog snart bli klart,» sade hennes kallblodige olyckskamrat.
»Ert gyckel sårar och — och —»
»Säg inte någonting alltför elakt nu!»
»— kränker mig
»Jag gycklade endast för att få tillfälle att be en så förtjusande ung dam om ursäkt därför, fröken, vilket jag härmed allra ödmjukast gör,» sade han med en djup bugning.
Bathseba visste verkligen inte vad hon skulle svara.
»Jag har sett en hel hop flickor i mitt liv,» fortsatte den unge mannen lågmält och med mera eftertanke än hittills, i det han kritiskt betraktade hennes nedböjda huvud; »men aldrig har jag sett en så vacker flicka som ni är. Ta' emot artigheten eller inte — bli ledsen eller inte — det bryr jag mig inte om.»
»Vem är då ni, som så lätt kan sätta er över vad andra tycker?»
»Ingen främling här. Sergeant Troy. Jag är bosatt här. — Så där ja! nu gick den ändå lös till slut. Era mjuka fingrar var ivrigare än mina. Jag önskar att den hade varit det oupplösliga band, som ingen mänsklig hand kan slita!»
