Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/280

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

278

doktors son, och det är ju fint nog; men han är nog i verkligheten en greves son!»

»Och det är ju ännu finare. Nej tänk! är det verkligen sant?»

»Javisst. Och han fick en så fin uppfostran, och skickades till herrskapsskolan i Casterbridge i åratal. Lärde sig alla språk medan han var där; och de säger att han blev så lärd att han kunde stenografera kinesiska om så skall vara; men det vill jag inte svara för, kanske det är bara skvaller. Men i alla fall så förslösade han sin arvedel, och så tog han värvning som soldat; men till och med där blev han genast sergeant, utan att alls bjuda till. Åh, det är en sådan välsignelse att vara av hög börd; adelsblodet skimrar nog igenom till och med i rote och led. Nå har han verkligen kommit hit?»

»Jag tror så. Godnatt, Liddy.»

När allt gick omkring, hur kunde väl en någorlunda gladlynt människa i kjolar länge vara ond på karlen? Det finns tillfällen, då sådana flickor som Bathseba kunna visa en god del uppriktigt menad tillbakadragenhet. När de vilja bli lovordade, vilket händer ofta, när de vilja bli besegrade, vilket händer ibland, och när de tycka illa om struntprat, vilket sällan händer. Just i denna stund var det förstnämnda begäret förhärskande hos Bathseba, med ett stänk av det andra. Dessutom, vare sig av en slump eller genom djävulens arga list, sändes i hennes väg en karl som på förhand blev intressant genom att vara en prydlig främling som tydligen "hade sett bättre dagar.