teriets och kavalleriets, blixtsnabbt och om varandra — med just så mycket stöd av reglerna som behövs för att understödja instinkten utan att binda den. Jag betraktar er som min motståndare, med den skillnaden från riktig strid, att jag varenda gång skall hejda mig en hårsmån, eller kanske två, ifrån er person. Kom bara ihåg att inte rycka till, vad ni än må göra.»
»Nej det skall jag nog inte göra!» sade hon oförskräckt.
Han utpekade ett ställe omkring en meter mitt framför sig.
Bathsebas äventyrslystnad började finna några stänk av tröst i dessa högst ovana tillvägagåenden. Hon ställde sig på det angivna stället, med ansiktet mot Troy.
»För att nu bara se efter om ni är duktig nog att låta mig göra vad jag ämnar, skall jag företaga ett förberedande prov.»
Han svängde sitt svärd såsom en inledning numro två, och den nästa förnimmelse hon blev medveten om var att svärdets spets och klinga blixtrade i en glimt ner mot hennes vänstra sida, just vid höften; sedan att de uppenbarade sig vid hennes högra sida, liksom uppdykande mellan hennes revben, i det de skenbarligen hade trängt fram dit genom hennes kropp. Den tredje förnimmelsen var att hon såg samma svärd, fullkomligt fläckfritt och utan ett stänk av blod, lodrätt i Troys hand (i den ställning som tekniskt kallas »skyldra»). Allt detta med elektrisk snabbhet.
