Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/316

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

314

finner att den blåser så starkt att den stäcker hans andedräkt.

Han närmade sig och sade: »Jag måste lämna er.» Han närmade sig ännu mera. En minut senare,och hon såg hans scharlakansröda gestalt försvinna bland ormbunkssnåren, liksom en hastigt svängd eldbrand.

Den minuten hade jagat blodet brännande upp i hennes ansikte, bragt henne att känna sig glödande liksom en eld från huvudet till fotabjället, och uppeggat hennes känslor till den grad att de utsläckte alla tankar. Den hade bibringat henne ett slag, vilket liksom Moses’ slag mot klippan hade framkallat en ström av levande vatten — i detta fall en ström av tårar. Hon kände sig såsom en, som har begått en svår synd.

Det berodde däruppå att Troys läppar sakta hade rört vid hennes egna. Han hade kysst henne.