TJUGUNIONDE KAPITLET
Detaljerad redogörelse för en skymningspromenad
Vi kunna numera tydligt urskilja det element av dårskap, som tydligt inblandade sig i de olika särdrag, vilka utgjorde Bathseba Everdenes karaktär. Denna dårskap var nästan helt och hållet främmande för hennes egentliga natur. Inokulerad i hennes ådror som ett gift genom Eros’ pilar, genomträngde och färgade det snart hennes hela konstitution. Ehuru Bathseba hade för mycket förstånd för att låta styra sig helt och hållet av sin kvinnlighet, hade hon ändå för mycket kvinnlighet för att begagna sitt förstånd så väl som önskvärt hade varit. Kanhända är intet drag hos kvinnan så förbluffande för hennes manlige ledsagare genom livet, som den besynnerliga förmåga hon har att tro på sådant smicker, som hon vet är falskt — utom möjligen hennes förmåga att vara ytterst skeptisk angående sådant klander, som hon vet är sant.
Bathseba älskade Troy så som endast kvinnor med självförtroende kunna älska då de överge sitt självförtroende. När en karaktärsstark kvinna hänsynslöst bortkastar sin karaktärsstyrka, är hon värre däran än en svag kvinna som aldrig har haft
