Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/322

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

320

med honom. Men jag har inte gett honom något avgörande svar. Så snart han kommer tillbaka ämnar jag göra det; och det svaret blir att jag inte kan tänka på att gifta mig med honom.»

»Folk tycks ta’ grundligt miste.»

»De gör så.»

»Härom dagen sade de att ni höll honom till bästa, och då nära nog bevisade ni att ni inte gjorde det; för ännu kortare tid se'n sade de att ni inte gjorde det, och då börjar ni genast visa —»

»Att jag gör det, menar ni visst.»

»Nå ja, men jag hoppas de har rätt.»

»De har rätt, men på orätt ställe. Jag har honom inte till bästa; men jag ämnar inte heller gifta mig med honom.»

Nu lockades Oak olyckligtvis att tala om Boldwoods rival i en ton som, när allt kom omkring, var illa vald. »Jag önskar att ni aldrig hade råkat den där unge sergeant Troy, fröken,» suckade han.

Bathsebas steg blevo lindrigt spasmodiska. »Varför?» frågade hon.

»Han är inte god nog åt er.»

»Har någon bett er tala så där till mig?»

»Ingen alls.»

»Då tycker jag att sergeant Troy inte angår oss här,» sade hon omedgörligt. »Jag måste ändå säga att sergeant Troy är en bildad man, och fullkomligt värdig vilken kvinna som helst. Han är av fin börd.»

»Om han är högre till bildning och börd än de flesta soldater, så är det raka motsatsen till ett