stadga var bortkastad på grund av den påtagligt stora ansträngningen att bibehålla den:
»Ni vet, fröken, att jag håller av er och att jag alltid kommer att göra det. Jag talar nu om min kärlek bara för att få er att förstå att jag åtminstone inte vill er något illa: för övrigt låter jag den bli i skymundan. Jag har förlorat i kapplöpningen efter pengar och gods, och jag är inte en sådan dåre att jag eftersträvar er nu, då jag är fattig och ni är högt, högt uppe ovanför mig. Men Bathseba, kära fröken, jag ber er bara betänka — att, både för att bevara aktningen hos ert arbetsfolk och för att visa vanlig hänsyn mot en aktningsvärd man som älskar er lika väl som jag, borde ni vara försiktigare i ert sätt mot den där soldaten.»
»Tyst, tyst, tyst!» utbrast hon med kvävd stämma.
»Är ni inte mera för mig än mina egna angelägenheter, och än själva mitt liv!» fortsatte han. »Se så, lyssna nu till mig! Jag är sex år äldre än ni, och herr Boldwood är tio år äldre än jag, och betänk, jag ber er bara betänka hur mycket tryggare ni kunde vara i hans händer!»
Oaks hänsyftning på hans egen kärlek förminskade i någon mån hennes harm över hans inblandning; men i grund och botten kunde hon inte förlåta honom att han lät sin önskan att gifta sig med henne undanskymmas av sin önskan att gagna hennes lycka, och inte heller kunde hon förlåta hans ringaktande behandling av Troy.
»Ni får bege er till ett annat ställe,» sade hon,
