Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
35

synd, så gives det utan seende ögon intet brott mot det passande; och hon tycktes ha en känsla av att Gabriels blickar hade bragt henne att försynda sig mot det passande utan hennes eget samtycke. Det vållade honom en verklig bedrövelse; det var även en motgång som bragte till utbrott en latent värme som han hade känt i samma riktning.

Deras bekantskap hade emellertid kunnat sluta med en långsam glömska, om ej en annan händelse hade ägt rum mot slutet av samma vecka. En eftermiddag började det frysa, och frosten tilltog mot kvällssidan, vars dunkel smög sig över nejden såsom en tätnande slöja. Det var den tiden på året då de sovandes andedräkt i stugorna slår ner i frost mot lakanen; då runt om stugans brasa i ett hus med tjocka väggar invånarnas ryggar frysa, fast deras anleten äro riktigt glödande av värmen. Mången liten fågel gick till vila utan mat den kvällen bland de lövlösa grenarna.

Då mjölkningstiden närmade sig, höll Oak sin sedvanliga utkik mot kreatursskjulet. Slutligen kände han sig kall, och efter att ha hopat en extra mängd strö omkring de lammande tackorna inträdde han i hyddan och hopade mera bränsle på härden. Vinden trängde in under dörren; för att förhindra detta svängde Oak om hela kojan en smula mere åt söder. Då strömmade vinden in genom ett avi draghålen — av vilka det fanns ett i vardera sidoväggen.