ljudeligt klappande slag. Genast då han grep efter den stack hon den bak ryggen, så att den gled mellan hans fingrar likt en ål.
»Jag har en nätt och trevlig liten gård,» sade Gabriel med en halv grad mindre förtröstan än då han grep efter hennes hand.
»Det har ni nog.»
»Någon har lånat mig pengar att börja med, men dem betalar jag snart bort, och fast jag bara är en vanlig bonde, så nog har jag ändå arbetat mig opp litet sedan jag var pojke.» Gabriel yttrade ordet »litet» i en ton som skulle visa henne att det var en blygsam form av uttrycket »betydligt». Han fortsatte: »Om vi blir gifta, är jag säker på att jag orkar arbeta två gånger så hårt som nu.»
Han gick framåt och sträckte fram armen igen. Bathseba hade upphunnit honom på ett ställe där det stod en lågväxt järneksbuske, som nu bar röda bär. Då hon såg hans framryckning antaga en form som hotade med omfattning och kapitulation, retirerade hon hastigt bakom busken.
»Nå men herr Oak,» sade hon över dess topp och såg på honom med stora runda ögon, »inte har jag väl nånsin sagt att jag ämnade gifta mig med er?»
»Det var för besynnerligt!» sade farmare Oak med förtvivlan i hjärtat. »Att springa efter någon så här, och sedan säga att ni inte vill ha mig!»
4 — Thomas Hardy I
