Hoppa till innehållet

Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

56

Ingen man tycker om att se sina känslor bli ett ämne för åtlöje och nyckfullhet. »Jaha,» sade Oak beslutsamt, med uppsynen hos en som ämnar läsa Predikaren dag och natt hädanefter till evig tid. »Då skall jag låta er vara då.»