Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/66

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

64

nans återspegling till en fosforescerande strimma i vattnet. Allt detta såg han, och det fäste sig i hans minne.

Så vitt han kunde få reda på tillgången, måste hundstackaren i sin ungdom och oerfarenhet ha levat under det intrycket att eftersom hans ämbete bestod i att springa efter får, var han desto mera nitisk och prisvärd ju mer han sprang efter dem; efter att hava avslutat sin måltid på det döda lammet hade han tydligen känt ett tillskott av livskraft och tjänsteiver, samlat alla tackorna i ett hörn, drivit de förskrämda djuren genom häcken, upp över det övre fältet, genom idelig förföljelse och hetsning gett dem kraft att med förtvivlans mod genombryta en del av det murkna stängslet, och sedan jagat dem ned i avgrunden.

Georges son hade gjort sin sak så grundligt, att han befanns vara för god och samvetsgrann för denna världen. Han greps och avrättades klockan tolv på middagen samma dag — ett nytt och tragiskt exempel på det olycksöde som så ofta drabbar hundar och andra filosofer, då de fullfölja ett systems tankelinjer till deras ytterligaste konsekvenser och eftersträva att i praktiken omsätta sina teorier uti denna värld, där kompromiss är en så viktig faktor för all framgång.

Gabriels gård hade blivit utrustad med nödiga rekvisita av en handelsman, på grund av Gabriels betryggande utseende och karaktär, och handelsmannen hade uppburit en viss procent av