70
utgjorde en förmögenhet för en karl med tomma fickor.
Genom att fråga de närvarande fick han reda på att det skulle bli en annan marknad i Shottsford nästa dag.
»Hur långt är det till Shottsford?»
»Tio mil bortom Weatherbury.»
Weatherbury! Det var ju dit Bathseba hade farit för två månader se'n! Den upplysningen förbytte midnattens mörker till middagens sken.
»Hur långt är det till Weatherbury?»
»Fem eller sex miles.»
Bathseba hade troligen lämnat Weatherbury långt före detta, men den staden hade ännu tillräckligt intresse för att föranleda Oak att utvälja Shottsford marknad som sitt nästa forskningsfält därför att den låg åt Weatherbury-hållet. Dessutom var Weatherburyfolket ingalunda i sig självt ointressanta människor. Om ryktet talade sant, voro de ett så härdigt, muntert, trivsamt släkte syndare som något i hela grevskapet. Oak beslöt att sova i Weatherbury den natten på sin färd till Shottsford, och begav sig genast iväg ut på stora landsvägen, som man hade anvisat honom såsom raka vägen till nämnda samhälle.
Vägen ledde över sanka ängar genomströmmade av små bäckar, vilkas dirrande ytor tedde sig flätade på mitten och skrynkliga på kanterna, eller, där strömmen var snabbare, var ytan späckad med fläckar av vit fradga, som vilade på den i ostörd orubblighet. På de högre ställena prass-
