Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/82

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

80

däroppe; han gjorde så gott så, när han kom dit — han som sitter där oppe på toppen av bingen och svänger med armarna som väderkvarnsvingar.»

»Han arbetar duktigt,» sade den unga ryttarinnan i det hon tittade upp på Gabriel genom sin tjocka ylleschal. »Jag önskar han vore fårherde här. Känner ingen av er hans namn?»

»Har aldrig hört karlens namn i hela mitt liv, eller ens sett till honom förut.»

Elden började ge med sig, och då Gabriels högtuppsatta ställning inte längre var nödvändig, beredde han sig att stiga ner.

»Maryann,» sade den ridande flickan, »gå fram till honom när han kommer ner, och säg honom att farmaren här på gården önskar att få tacka honom för den stora tjänst han har gjort oss.»

Maryann begav sig i väg åt bingen till och råkade Oak vid stegens fot. Hon framförde sitt budskap.

»Var är er husbonde, farmaren?» frågade Gabriel, som lyste upp vid den tanke, som föll honom in, att han kanske kunde få en syssla här på gården.

»Det är inte alls någon husbonde, det är en matmor.»

»Är det ett fruntimmer som har gården?»

»Ja, jag skulle tro det, och det ett rikt fruntimmer till på köpet!» sade en av de kringstående. »Hon har kommit hit helt nyligen från ett annat ställe. Fick gården efter farbror sin, som dödde helt plötsligt. Han brukade mäta sina pengar