Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/83

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
81

med halvstop. Nu säger de att hon har pengar i var eviga en bank i Casterbridge, och inte tycker det är dess mera bevänt med att kasta krona och klave med en guldpeng än ni och jag med en kopparslant, nej, inte det bittersta.»

»Där sitter hon, där på sin ponny,» sade Maryann; »hon har ansiktet inlindat i den där svarta duken med stora hål i den.»

Oak, med nedsmort ansikte, sotig och vanställd av rök och hetta, med herdetröjan bestående av nästan bara hål och drypande av vatten, med askträskaftet på sin herdestav avbränt så att den var en halv fot kortare, steg, med den ödmjukhet som den hårda motgången hade ingivit honom, fram till den smärta kvinnliga gestalten på hästryggen. Han lyfte aktningsfullt och höviskt på hatten; i det han steg fram till hennes fötter där hon satt i sadeln, sade han med tveksam röst:

»Inte skulle väl värdinnan behöva en fårherde?»

Hon lyfte på schalen som var virad kring hennes anlete och såg ut som förvåningen själv. Gabriel och hans kallsinniga älskade, Bathseba Everdene, befunno sig ansikte mot ansikte.

Bathseba svarade intet, och han upprepade mekaniskt med en skamsen och bedrövad stämma:

»Inte skulle väl värdinnan behöva en fårherde?»