190
lämnade staden kleckan nio var han blott några shilling fattigare.
Han körde hemåt i långsamt trav, och nu föll det honom för första gången in att Fanny kunde ha blivit förhindrad av verklig sjukdom. Den här gången kunde hon omöjligt ha misstagit sig. Han ångrade att han inte hade dröjt i Casterbridge och gjort efterforskningar. Han kom hem, spände lugnt ur hästen, trädde in i huset såsom vi hava sett och mötte där det fruktansvärda som väntade honom.
Så snart det blev ljust nog att urskilja föremålen, steg Troy upp från sängtäcket, och i ett tillstånd av fullkomlig likgiltighet för Bathsebas förehavanden, nära nog glömsk av hennes tillvaro, klev han ner för trappan och lämnade huset genom bakdörren. Han styrde sina steg till kyrkogården; då han inträtt där sökte han tills han fann en nygrävd tom grav — den grav som dagen förut hade grävts för Fanny. Sedan han hade förvissat sig om dess läge skyndade han till Casterbridge; han hejdade sig och dröjde blott en gång på vägen, och det var vid den backe där han sista gången i livet hade sett Fanny.
Då han nådde staden, vek Troy in på en sidogata och inträdde genom en dubbelgrind med skylten: »Lester, sten- och marmorhuggeri.» Därinnanför lågo stenar av alla storlekar och teckningar omkring, med inskrifter att de voro helgade åt minnet av onämnda personer som ännu inte hade dött.
