194
sommarblommor satte han vid hennes huvud och fötter, liljekonvaljer och förgätmigej över hennes hjärta. De övriga spriddes över mellanrummen mellan dessa.
Troy hade i sin närvarande stund av förkrosselse ingen förnimmelse av att i hela detta barnsligt romantiska företag, som förestavades av en ångerfull reaktion efter hans föregående likgiltighet, skulle legat något absurt. Hans idiosynkrasier härstammade från vardera sidan av Kanalen, och han visade vid sådana tillfällen som detta en engelsmans brist på elasticitet, jämte den bristande förnimmelse av gränslinjen mellan känsla och pjunkighet, som kännetecknar fransmannen.
Det var en mulen, töcknig och mycket mörk natt, och strålarna från Troys lykta spridde sig över de två idegranarna med sällsamt strålande makt, fladdrande, som det tycktes, ända upp till det svarta täckelset av moln därovan. Han kände en tung regndroppe falla på yttersidan av sin hand; och nu nedföll en som inträngde i ett av hålen i hans lykta, varpå lågan flämtade till och släcktes. Troy var trött, och då det numera inte var långt till midnatt och regnet hotade att tilltaga, beslöt han att lämna den sista avslutningen av arbetet tills dagen skulle gry. Han famlade sig fram längs muren och över gravarna i mörkret tills han fann att han kommit fram till norra sidan av kyrkan. Här inträdde han under portvalvet, lutade sig mot en bänk och insomnade.
