hörn där han tidigt på morgonen hade sett den tomma graven. Det var vid den mörkare sidan av tornet; den skymdes till stor del för de vandrare som följde stora landsvägen — det var ett ställe som ännu helt nyss hade varit lämnat åt stenhopar och albuskar; men nu var det ansat och gjort i ordning för begravningar, emedan platsen överallt annorstädes började bli upptagen. Här stod nu gravstenen såsom karlarna hade sagt, snövit och prydlig i dunklet, med huvuddel och fotstycke, samt en inhägnad av arbetad marmor som förenade dem båda. Emellan de båda stenarna var mull, avsedd för plantering.
Troy ställde sin korg invid gravstenen och försvann för ett par minuter. Då han återvände medförde han en spade och en lykta, vars sken han för några ögonblick riktade mot gravstenen, medan han läste inskriften. Han hängde lyktan på den lägsta grenen av en idegran, och framtog ur sin korg blomsterlökar och stånd av olika slag. Där funnos buntar av snödroppar, hyacint- och krokuslökar, violer och dubbla bellisar, som skulle blomma tidigt på våren, samt nejlikor, ljusa, mörka och fransade, liljekonvaljer, förgätmigej, tidlösor, ängssaffran och andra blommor för den senare årstiden.
Troy lade ut dem alla på gräset, och började med uttryckslöst ansikte att plantera dem. Snödropparna ordnades i en rad längs inhägnadens yttre rand, de övriga inom gravens område. Krokusar och hyacinter skulle växa i rader; några
13 — Thomas Hardy II
