220
för belägna havet, hade skymningen begynt falla på, och intet vidare syntes till.
Den andra omständigheten var ankomsten av hans kläder, då hon måste undersöka och identifiera dem — ehuru detta tydligen hade gjorts långt tidigare av dem som hade genomläst breven i hans fickor. Det blev så tydligt för henne, mitt i hennes upprörda tillstånd, att Troy hade klätt av sig i den fulla övertygelsen att han skulle kläda på sig igen nästan omedelbart, att föreställningen att han blivit hindrad däri av något annat än döden föreföll nästan ohållbar.
Då började Bathseba tycka att eftersom andra voro övertygade om hans död, varför skulle hon ej vara det också? En sällsam tanke föll henne in, och bragte hennes ansikte att rodna. Tänk om Troy hade följt Fanny in i en annan värld. Hade han gjort detta med flit, men lyckats ställa det så att det tog sig ut som en olyckshändelse? Icke förty — ehuru denna tanke på huru skenet kunde skilja sig från verkligheten livades av hennes forna svartsjuka mot Fanny, och av de samvetskval han hade visat den där natten — gjorde den henne icke blind för förnimmelsen av en annan möjlighet, som var mindre tragisk, men vida fruktansvärdare för henne själv.
När hon sent den kvällen satt bredvid en liten brasa, mycket lugnare, framtog Bathseba Troys klocka, som hade återställts till henne jämte de övriga föremål som tillhört honom. Hon öppnade boetten liksom han hade öppnat den in-
