Hoppa till innehållet

Sida:Fjärran från vimlets yra del 2 1920.djvu/223

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
221

för henne en vecka tidigare. Där låg den lilla ringen av blekgult hår, som hade utgjort liksom kruttråden till denna stora explosion.

»Han var hennes och hon var hans; de borde ha hört tillsammans,» sade hon. »Jag har ingenting med någondera av dem att göra, och varför skall jag då spara hennes hår?» Hon tog det i handen och höll det över elden. »Nej — jag vill inte bränna det — jag skall behålla det till minne av den lilla stackarn!» tillade hon och drog åter handen tillbaka.