Vid denna tidpunkt — i den juli månad som föregick den september under vilken vi finna honom på marknaden i Greenhill — träffade han på en kringresande cirkus som gasterade i förstäderna av en stad i norden. Troy presenterade sig för direktören genom att tämja en istadig häst som tillhörde truppen, genom att skjuta ett upphängt äpple med pistol från ryggen av en häst i fullt galopp, och andra liknande bragder. På grund av dessa meriter — alla mer eller mindre baserade på hans lärospån såsom gardesdragon — upptogs Troy vid truppen, och spelet om Turpin inövades med avsikt att låta honom framställa dess huvudperson. Troy blev inte synnerligen egenkär av den uppskattning som tydligen kom honom till del, men han tänkte att hans engagemang kunde skaffa honom några veckors betänketid. Sålunda kom det sig att Troy, av ren vårdslöshet och utan att ha uppgjort någon bestämd framtidsplan, denna dag befann sig på marknaden i Greenhill med resten av truppen.
Och nu började den milda höstsolen sjunka, och mitt framför tältet hade följande lilla händelse ägt rum. Bathseba — som hade körts till marknaden av sin arbetsdräng Poorgrass — hade, liksom alla andra, läst eller hört omnämnas annonsen om att herr Francis, den Store Kosmopolitiske Konstberidaren och Skolryttaren, skulle utföra Turpins roll, och hon var ännu inte för gammal och levnadstrött för att sakna all nyfikenhet att få se honom. Denna skådebana var den ojäm-