240
förligt största och präktigaste vid hela marknaden; en hord av små stånd grupperade sig i dess skugga såsom kycklingar kring en höna. Folkmassan hade trängt in; Boldwood, som hela dagen hade väntat på ett tillfälle att tala med henne, såg att hon nu var jämförelsevis ensam, och gick fram till henne.
»Jag hoppas era får har gått bra åt i dag, fru Troy?» sade han nervöst.
»Åh javisst, tackar för efterfrågan, sade Bathseba, i det en rodnad tändes i medelpunkten av hennes kinder. »Jag hade den turen att få sälja dem allihop just då vi kom uppför backen, så att vi inte alls behövde någon fålla.»
»Och är ni ledig nu?»
»Ja, utom att jag borde träffa ännu en fårhandlare inom de nästa två timmarna; annars skulle jag redan vara på hemfärd. Jag tittade just på det här stora tältet och på annonsen. Har ni nånsin sett det här teaterspelet om Turpins Ritt till York? Turpin var ju en verklig människa, var han inte?»
»Jovisst, nog är det sant alltihop. Jag tror till och med att jag har hört Coggan säga att en av hans släktingar var riktigt bekant med Tom King, Turpins gode vän.»
»Coggan är visst litet fallen för underliga historier angående sin släkt, får ni komma ihåg. Måtte de bara alla vara att lita på.»
»Jojo, man känner nog Coggan. Men Turpin
