sex på morgonen tills klockan blev över tolv lågade och brusade den väldiga elden i köket i full fart; kitteln, stekpannan och den trebenta grytan syntes mitt bland lågorna såsom Sadrak, Mesak och Abed-Nego; dessutom pågingo stekning och bakning ideligen inför denna brasas glättiga prakt.
Då dagen skred framåt uppgjordes eld uti den stora vidsträckta hallen dit trappan ledde ned, och alla hinder stökades undan för dansen. Den stora stock som skulle bilda stommen i aftonbrasan var den okluvna stammen av ett träd så väldigt, att den varken kunde bäras eller rullas in till sitt ställe; och följaktligen sågos fyra karlar släpa och lyfta den med kättingar och spakar då timmen för festen närmade sig.
Trots allt detta saknades den uppsluppna glädjen i husets atmosfär. Aldrig förut hade ett sådant företag försökts av ställets husbonde, och nu skedde det såsom med en ansträngning. De tillämnade lustigheterna envisades att ta sig ut såsom allvarliga högtidligheter, hela tillställningens anordningar utfördes med likgiltighet av hyrda hantlangare, och en skugga tycktes glida genom alla rummen och förkunna att allt som pågick var onaturligt för stället och för den ensling som dvaldes där, och att det därför var av ondo.
II
Vid denna tid befann sig Bathseba i sitt rum och klädde sig till tillställningen. Hon hade ropat
