återkomst just förrän han inträdde i Boldwoods hus; men innan han hade övervägt denna nyhet, hade denna ödesdigra händelse följt uppå den slag i slag. Emellertid var det nu för sent att skicka en annan budbärare, och han red vidare, utan att under dessa grubblande spörsmål till sig själv urskilja, då han var omkring tre miles från Casterbridge, en rätvinklig fotgängare som vandrade fram invid den mörka häcken i samma riktning som han själv.
De miles man måste färdas, jämte andra förhinder, som berodde på den sena timmen och på nattens mörker, fördröjde ankomsten av doktor Aldritch; och mer än tre timmar förflöto mellan det ögonblick då skottet avfyrades och den stund då läkaren beträdde huset. Oak kvarhölls ännu ytterligare i Casterbridge genom nödvändigheten att underrätta myndigheterna om vad som hade hänt; och då fick han reda på att Boldwood också hade kommit till staden och överlämnat sig själv.
Under tiden hade fältskären skyndat in i hallen hos Boldwood, och funnit den mörk och alldeles övergiven. Han gick vidare in till rummen vid baksidan av huset, och upptäckte i köket en gammal tjänare, till vilken han ställde sina frågor.
»Hon har tagit hem honom till sitt eget hus, herr doktor,» sade gubben.
»Vem då?» frågade läkaren.
»Fru Troy. Han var alldeles död.»
Det var en besynnerlig nyhet. »Hon hade inte
