Sida:Fjärran från vimlets yra del 2 1920.djvu/335

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
333

kommer genom ett gemensamt strävande, fogar sig olyckligtvis sällan till kärleken mellan könen, därför att män och kvinnor förena sig, icke i sina strävanden, utan blott i sina nöjen. Men när lyckliga omständigheter tillåta dess utveckling, visar det sig att denna sammansatta känsla är den enda kärlek som är stark som döden — den kärlek som stormfloden ej kan förgöra och som havets böljor ej kunna släcka, och i jämförelse med vilken den lidelse som vanligen benämnes med kärlekens namn försvinner liksom en dunst.