Hoppa till innehållet

Sida:Fjärran från vimlets yra del 2 1920.djvu/336

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

FEMTIOSJUNDE KAPITLET

En mulen natt och morgon — Avslutning

»En så tyst, hemlig, enkel vigsel man bara kan få.»

Dessa voro Bathsebas ord till Oak en afton, någon tid efter händelsen i senaste kapitel, och han begrundade dem en hel timme efter klockan för att få klart för sig huru hennes önskan skulle uppfyllas efter bokstaven.

»Ett tillståndsbrev — Jojo, det måste bli med tillståndsbrev,» sade han till sist för sig själv. »Jaha, då; först skall vi skaffa ett tillståndsbrev.»

En mörk natt, några dygn senare, smög sig Oak med hemlighetsfulla steg ut genom herr biskopsvikariens[1] dörr i Casterbridge. På vägen hem hörde han tunga steg framför sig, och då han hann fatt mannen, fann han att det var Coggan. De vandrade tillsammans in i byn tills de kommo till en liten gränd bakom kyrkan, som ledde ned till Laban Talls hydda. Laban Tall hade nyss blivit

  1. På engelska »Surrogate». En sådan funktionär kan ombestyra tillståndsbrev till vigsel utan föregående lysning.
    Ö. a.