»Det tror jag knappast. Vänta ett ögonblick,» och Coggan gick runt om portvalvets hörn för att konferera med Oak.
»Vem är den andra karlen då?» sade fru Tall.
»Bara en god vän,» sade Coggan.
»Säg att han bör komma och möta matmor i morgon klockan tio vid kyrkdörren,» sade Oak viskande. »Att han måste komma punktligt och klädd i sina bästa kläder.»
»Kläderna röjer oss så säkert som nå'nting!» sade Coggan.
»Det kan inte hjälpas,» sade Oak. »Säg henne det.»
Och så avgav Coggan sitt budskap. »Kom i håg, trots frost och blåst, trots hetta och väta måste han komma,» tillade Jan. »Det är mycket viktigt. Ser ni, det är för att bevittna ett lagligt dokument om att dela jämnt med en annan farmare under många långa år framåt. Så är det med den saken, nu har jag talat om det för er, mor Tall, och det skulle jag inte ha gjort om jag inte tyckte så förbålt mycket om er!»
Coggan drog sig tillbaka innan hon hann fråga något mer; och därpå avlade de ett besök hos kaplanen på ett sätt som inte alls väckte någon nyfikenhet. Och så gick Gabriel hem och beredde sig för morgondagen.
»Liddy,» sade Balhseba då hon gick till sängs
den kvällen, »jag får be dig väcka mig klockan sju
i morgon, om jag inte skulle vakna.»
22 — Thomas Hardy II
