Jaa — han kunde falla på knä och knäppa ihop händerna, och låta de helga gullringarna på sina fingrar glimma och glänsa i ens ögon, som han hade förtjänat med att be så fint! — Ack ja, jag önskar jag kunde få bo där.»
»Vår stackars pastor Thirdly kan inte få ihop pengar till att köpa så'na ringar, sade Matthew Moon tankfullt. »Och han är ändå en så bra karl som nånsin har gått omkring. Jag tror inte att stackars Thirdly har en enda en, ens av enkelt tenn eller koppar. Och vad de ändå skulle vara för en stor prydnad för honom en tråkig eftermiddag, när han är oppe i predikstolen och vaxljusena lyser! Men det är omöjligt, stackars karl. Åhå, att tänka sig hur olika det är här i världen.»
»Kanske han inte är av den sorten som bär så'nt,» sade Gabriel barskt. »Det är nog med det där nu. Vidare, Cainy — fort.»
»Åh — och de nymodiga pastorerna har mustascher och långt skägg,» fortsatte den ryktbare upptäcktsresanden, »och liknar alldeles Moses och Aron, och får oss i församlingen att alldeles känna oss som Israels barn.»
»En alldeles riktig känsla — alldeles,» sade Joseph Poorgrass.
»Och där finns två religioner bland folket nu — Högkyrkan och Högkapellet. Och då tänkte jag: jag skall spela ärligt spel. Och så gick jag till Högkyrkan om morgonen och till Högkapellet om kvällen.»
