Sida:Fjärran från vimlets yra del 2 1920.djvu/69

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
67

med nervös ängslan, »och, Troy, hon blir en god hustru; och hon är verkligen värd att ni skyndar med vigseln.»

»Men hon har en egen vilja — för att inte säga ett svårt lynne, och jag blir bara hennes slav. Med stackars Fanny Robin kunde jag göra vad jag ville.»

»Troy,» sade Boldwood bönfallande, »jag gör vad som helst för er, bara ni inte överger henne; för Guds skull, överge henne inte, Troy.»

»Vem, stackars Fanny?»

»Nej, Bathseba Everdene. Älska henne högst! Älska henne av allt ert hjärta! Hur skall jag kunna övertyga er om hur fördelaktigt det blir för er att försäkra er om henne genast?»

»Jag bryr mig inte om att försäkra mig om henne på något nytt sätt.»

Boldwoods arm rörde sig åter spasmodiskt framåt mot Troys kroppshydda. Han kuvade sin instinkt, och hans gestalt kröktes såsom av ett lidande.

Troy fortsatte:

»Jag ämnar snart köpa mig fri, och sen —»

»Men jag vill att ni skall skynda med vigseln! Det är bäst för er båda. Ni älskar varandra, och ni måste tillåta mig hjälpa er med det.»

»Huru?»

»Nå, genom att deponera mina femhundra för Bathsebas räkning i stället för Fannys, så att ni kan gifta er strax. Nej; hon tar inte emot dem