som jämte Grienberger har stor förtjänst om deras tydning,[1] anser, att uppräkningen sker i en bestämd geografisk ordning, och såsom allmän regel torde detta nog vara riktigt, ehuru afvikelser väl torde kunna påvisas. Efter att hafva omtalat Adogit i Norge och Screrefennæ (tydligen skridfinnar, lappar) nämner han Suehans, i hvilka man utan svårighet återfinner svearna. » Därefter följer» — fortsätter han — »en mängd folk, theustes, vagoth, bergio, hallin, liothida, hvilka allas boplatser, i lika mån slättbygder och fruktbara, därför äro utsatta för andra folks anfall (quorum omnium sedes sub uno (= similiter) plani ac fertiles et propterea inibi aliarum gentium incursionibus infestantur)». Angående Theustes kan intet tvifvel råda, och man har allmänt i detta folk igenkänt invånarne i Tjust i Norra Kalmar län. I vagoth ser Läffler ett Vág-gotans, fsv. vag-gotar väg-goter och vill däri finna ett fastlandsnamn för gutarna. Bugge anser, att vagoth står för ett euagothi = Øy-gotar, och Grienberger emenderar WagoR. I det senare få vi fram ett för öfrigt, åtminstone i Sverige okändt folknamn, hvilket ju är betänkligt, och mot Bugges tolkning anmärker Läffler med rätta, att Eygotaland såsom namn på Gottland är ganska osäkert. Men så vidt jag kan se, förbjuda Jordanes ord all tanke på en ö, ty de uppräknade folken sägas ju alla vara boende i fruktbara slättbygder och därför lätt utsatta för andra folks anfall, och då kan icke gärna ett af dem hafva bott långt därifrån ute på en ö i hafvet. Visserligen kan man med Läffler anse, att Jordanes här missförstått meddelarens uppgift, men detta är onekligen en betänklig utväg, som blott bör tillgripas i yttersta nödfall. Jag tror icke, att detta är behöfligt. I samma kapitel talar nämligen Jordanes om en i östra Scandza belägen sjö, som genom »Vagi fluvius» utgjuter sig i hafvet. Denna sjö kan icke vara Vänern, som ligger i väster, utan måste vara Vättern, som genom Motala ström står i förbindelse med Bråviken. Men nu är det — såsom Hellqvist (Sjönamn, s. 750) med rätta anmärker — påfallande, att Motala ström »icke i likhet med de
- ↑ Se Landsmålsföreningarnas tidskr. XIII, 9; Fornvännen 1907, Zeitschr. f. deut. Altert. B. 46 och 47. Till undvikande af onödig vidlyftighet hänvisar jag till dessa uppsatser och sysselsätter mig utförligare blott med de punkter, där jag hyser en från de nämnda forskarna afvikande mening.
