historiska källor vi hafva från denna tid. Men äfven om danskarna tillfälligtvis eröfrat det västra Sverige, så kunde väl ej denna nyförvärfvade landsdel kallas Danmark, under det att ett gammalt danskt land betecknats med sitt landskapsnamn (Sillende, som »hör under Danmark»). Antager man däremot en förväxling af namnen, får man god mening i det hela. Midt emot Skiringsal ligger Danmark (Jutland), de tre första dagarna har han gautgoternas land på babords sida, de tre sista Danmark (Jutland) på styrbords och öarna på babords. Åtminstone betecknar Gotland i Wulfstans kort därpå följande relation alldeles riktigt ett gotiskt land, ön Gottland.[1]
Denna förklaring må vara riktig eller icke: faktum är alltid, att kung Alfred här icke, såsom på det ena stället i sin Beda-öfversättning, kallar Jutland för geaternas land (Geatland eller Geata land), utan för Gotland, och att Gotland i samma arbete också betecknar ett helt annat land: ön Gottland. Såsom ett afgörande vittne i denna fråga synes han således näppeligen vara brukbar. Ty med tillämpning af hans uppgift hette jutarna på angelsaksiska såväl geatas som gotas och eotas — tre etymologiskt olika namn, af hvilka ett dessutom betecknat gutarna på Gottland. Nog förefaller det i så fall rimligare att antaga, att konung Alfred helt enkelt rört hop tre tämligen likljudande namn. Af de anförda är Eotas språkligt detsamma som jutar, och då synes mig otillåtligt att förkasta denna öfversättning, men välja en af de andra.
Såsom ytterligare stöd för sin åsikt anför Fahlbeck, att Geat inleder en angelsaksisk genealogi, som slutar med Hengist och Horsa, och han tillägger, att man misstager sig, då man förklarar detta af Odins tillnamn Gaut i den nordiska poesien; i stället vill han här se folkets namn i en eponymus. Det är icke sannolikt, ty sammanhanget hänvisar onekligen på Odin: »Geata, qui fuit filius, ut ajunt, Dei, numquid ipse est Deus exercituum vel Deus Deorum, sed est ab idolis eorum, quae ipsi colebant.» Öfver hufvud äro dessa stamtaflor så fantastiska, att det är klokast att alldeles lämna dem ur räkningen. Den andra text — fortsätter
- ↑ »Efter Bornholm hade vi babord det land, som kallas Bleking, så Möre och Öland och Gottland.»
