Fablbeck — »hvarest vi se ett minne af denna äldre benämning på jutarna, står uti en samling af Edvard Bekännarens lagar, där det heter: Guti vero similiter, cum veniunt, suscipi debent et protegi in regno isto . . . . Ita constituit Ina rex Anglorum. Denna text härrör visserligen från en mycket sen tid, Edvard Bekännarens eller möjligen en ännu senare; jag håller dock före, att namnet Guti liksom själfva bestämmelsen förskrifver sig från konung Inas lag och alltså utgör en erinran om den äldre tidens benämningssätt. Det gamla lagstadgandets Geatas har på latin återgifvits med Guti».
Detta argument förstår jag icke. Om man nu ej vill öfversätta Guti på det naturliga sättet med gutar, så är det väl sannolikare, att ordet är en felskrifning för Juti än för Geatas, och något skäl för antagandet, att Guti skulle afse Geatas, ger Fahlbeck icke. Emellertid kan man ej vara i tvekan om det folk, som här afses. De s. k. Edvard Bekännarens lagar äro såsom Amira visat (Grundriss[1] III 76) skrifna omkring 1136 samt omarbetade 1160. Såsom de gottländska fynden ådagalägga, var den gottländska handeln på England synnerligen liflig både under vikingatiden och senare — i gottländsk jord hafva påträffats omkr. 12,000 angelsaksiska mynt och i engelska handlingar från 1200-talet omtalas ofta mercatores de Gutland — och det är då ganska säkert, att lagens Guti verkligen afser Guti, d. v. s. gottländingar, men hvarken jutar eller götar.
De språkliga skäl, som Fahlbeck anfört för sin teori, kunna således ej kallas starka, och jag öfvergår därför till de geografiska. Af dikten framgår otvetydigt, att geaternas land legat vid hafvet och att de själfva varit ett sjöfolk. Men — säger Fahlbeck — »om västgötarna hafva vi svårt att misstänka, att de en gång fört ett sjölif och varit ett sjöfolk i den mening, hvarom här är fråga. Icke häller är det oss bekant, att Västergötlands hufvudbygd någonsin varit i väster mot hafvet till. Så långt tillbaka vår kunskap räcker, är Skara Västergötlands hufvudort eller kanhända rättare förnämsta ort. . . Men, invändes det, mellan den tid, i hvilken Beowulfssagans händelser spela, 6:e seklet, och den, då vi få närmare kännedom om vårt land genom de isländska sagorna eller
- ↑ 2
