Ribe, Viborg och Aarhus Jutlands hufvudorter. För det andra var ett landskaps hufvudort alldeles ej detsamma som konungens residens. Skara var en köpstad, som uppstått på grund af dess läge i merkantilt afseende, men en kungsgård var något helt annat. Under 1100- och 1200-talet bodde de svenska kungarna ofta på Visingsö, men där var icke någon stad, ej ens hufvudorten för landskapet. För öfrigt dröjde det långt in i nyare tid, innan konungarna fingo ett fast residens, utan i regeln flyttade de från den ena kungsgården till den andra.
Men det skulle hafva legat en ö utanför kungsgärden, och Fahlbeck frågar: »hvar finnes en sådan utanför Västergötland och vid Göta älfs mynning?» I dikten berättas nämligen, att draken förgjort »folkets borgar, ön utanför (och hela) detta landskap». Någon annan uppgift om ön förekommer icke. Men de ord, som Fahlbeck öfversatt med »ön utanför» (»ealond ûtan»), kunna enligt Bugge, som i öfrigt är Fahlbecks meningsfrände, icke betyda detta. Ealond är sammansatt af ea (vatten) och lond (land) och betyder landet vid vattnet, kustlandet (Paul och Braunes Beiträge XII, 5). Björkman öfversätter också frasen med »folkets fäste, dess vattensköljda strand och dess jordegendomar». På detta argument kan således ej byggas, och för öfrigt — äfven om Fahlbeck skulle hafva rätt i sin tolkning — saknas som bekant icke öar på Sveriges västkust. Och någon uppgift om öns storlek förekommer icke i dikten.
Endast få uppgifter om kungaborgen finnas dessutom: den låg i närheten af hafvet, vidare i grannskapet af Earnanæs, där själfva drakkampen stod, och Hronesnæs, där Beowulf begrofs. Några dylika orter pä Jutland äro ej kända, och måhända har Bugge rätt i sin förmodan, att de blott äro poetiska namn utan motsvarighet i värkligheten. Men man bör åtminstone först söka dem i värkligheten. Hronesnæs (hvalfisknäset) skulle på svenska heta antingen Ransnäs eller Hvalsnäs, men mig veterligen finnes ej något dylikt ställe på västkusten — lika litet som på Jutlands kust. Earnanæs skulle nordiskt hafva hetat Ar[n]anäs, och en medeltida köping Aranäs låg värkligen vid kusten ej långt från Kungsbacka; Styffe identifierar stället med det nuvarande Årnäs.
