kallade Krariska öfverfartsstället, där chersoniterna sätta öfver från Ryssland och pečenegerna till Cherson; detta samma öfverfartsställe är i bredd ungefär som Hippodromen och i höjd, upp till den öfversta punkt, som man kan se nedifrån, så högt att en bågskyttes pil kan nå dit upp. Därför komma också pečenegerna hit och öfverfalla ryssarna. Efter att hafva passerat detta ställe, komma de till en ö, som blifvit uppkallad efter den helige Gregorius.» — (Thomsen: Ryska Rikets Grundläggning s. 51 ff.).
Antalet af de krigsfartyg, som på detta sätt transporterades, var icke ringa. Då Askold och Dir 865 från Kijev seglade utför Dnjepr och öfver Svarta hafvet, anföllo de Konstantinopel med en flotta på 200 fartyg, och då Oleg 907 förnyade detta angrepp, hade han 2000 skepp till sitt förfogande. Om detta tåg berättar för öfrigt Nestor, att han »lät draga sina skepp på land och sätta dem på hjul. Vinden fylde seglen, och på detta sätt seglade de på torra landet emot staden» (Thomsen 21). Under följande år, ända till 1043, upprepades dessa sjötåg ofta. På samma sätt härjade de det Kaspiska hafvets stränder. Än följde de Volga ända från källan — strax bredvid Novgorod — ned till hafvet, än seglade de från Asovska sjön uppför Don, drogo båtarna därifrån öfver till Volga och trängde på så sätt ned i Kaspiska hafvet. 913 uppträdde de där med en flotta af 500 skepp. Den massa af kufiska och byzantinska mynt, som anträffats i svensk jord, tyder i hvarje fall på en ytterst liflig, sannolikt direkt sjöförbindelse med Orienten, och Ingvars bekanta tåg från Uppland gick i hvarje fall in i Ryssland, hvarvid båtarna tydligen delvis släpats öfver land. Genom Nestor (kap. 4) veta vi, att »en väg från varjagerna till grekerna» gick genom Finska viken, Neva, Ladoga, Volchov, limen, Lovat, öfver släpstället mellan denna flod och Dnjepr samt sedan utför denna. På samma sätt praktiserade vikingarna sig från Düna öfver ett släpställe in i Dnjepr samt från Ilmen och floden Msta öfver ett nytt släpställe in i Volga.
Men äfven under vikingatågen i väster seglade de nordiska vikingaflottorna in i floderna och angrepo således »till sjöss» midt inne i landet liggande städer såsom t. ex. Sevilla och Paris. 885 hade normannerna en flotta af 700 större skepp, »utom otaliga
